Regn, åska och en liten gös

Jag hade tänkt mig gösfiske i den vackra sommarkvällen. Prognosen var lovande med svaga vindar och utsikter till sol. Det blev inte någon vacker sommarkväll. Tvärtom. Redan när jag styrde ut på sjön regnade det. Jag fick ut spöna och vinden tilltog. Kort därefter började det åska och ösregna. Eftersom det inte är nyttigt att vara på sjön under åskväder plockade jag in spöna och styrde in mot land.
Efter en knapp timmes väntan på att det skulle klarna upp insåg jag att det inte kommer att bli bättre väder. Jag återvände ut på sjön men höll mig nära land och höll full gas mot sjösättningsrampen (3,5 knop med elmotor). När jag hade en kort sträcka kvar kunde jag inte hålla mig utan sänkte hastigheten och satte ut en wobbler. Strax innan målet högg det. Gösen var liten och fick gå tillbaka. Eftersom det högg kunde jag bara inte kliva i land. Jag satte ut samtliga spön och tog några vändor runt platsen för hugget. Ingen mer gös var intresserad av mina beten, däremot tilltog regnet. Genomblöt och nerkyld torrsatte jag båten och åkte hem.
Glädjande denna kalla och blöta kväll var dock att jag återigen fick gös. Jag gjorde min femte tur (fyra turer i höstas) med gösbåten och vid samtliga turer har jag landat gös.

Personligt rekord, 50 kg

Vid fjärde försöket under ett drygt år gav fisket efter tjurrocka resultat. I Spanien, Costa Blanca, i vattnen utanför San Pedro del Pinatar tjöt det till i min rulle efter ett par timmars bottenmete. Att det var fråga om tjurrocka stod klart från början eftersom det egentligen är enda större arten som tar på bottenmete kustnära.
Det tog c a 25 minuter att drilla rockan. Efter c a en kvart var den uppe vid ytan och visade sig men bestämde sig för att gå ner till botten igen. Det vara bara att ta stöd av bältet och selen samtidigt som motståndet i rullen reglerades för att trötta fisken och försöka undvika linbrott.
Då rockan visade sig i ytan andra gången lyckades skepparen bärga den och efter fotografering fick den gå tillbaka i havet.
Mitt personliga rekord slogs med råge. Det tidigare var från Lofoten 2007 med en sej på 16 kg. Nu får man mersmak och nästa tillfälle att jaga rekordfisk blir i augusti då jag beger mig till Vaeröy för att, förhoppningsvis, ta en stor hälleflundra.
Hmm, undrar om det inte ändå är dags att planera för fiske efter Blue Marlin inom ett år...